Sverige har tidigare haft ett av de mest högpresterande och
jämlika skolsystemen i världen. Det är min fasta övertygelse att vi kan –
och ska – nå dit igen. För mig är framtidens skola den skola där alla
elever når längre än de själva trodde var möjligt. Där alla elever trivs
och undervisningen utvecklas i takt med ny forskning och teknisk
utveckling. Inget kunde vara mer modernt.
Trots att svensk skola är på rätt väg och kunskapsresultaten ökar i
internationella mätningar så har vi lång väg kvar till mitt mål.
Fortfarande lär sig många elever för lite. Det duger inte att elever går
ut grundskolan utan att kunna läsa, skriva eller räkna ordentligt.
Eller att de barn och ungdomar som har lätt för sig i skolan många
gånger inte får den stimulans och utmaning som gör att de skulle kunna
lära sig ännu mer. Eller att skillnaderna mellan skolor ökar.
Ska
vi nå den högpresterande och jämlika kunskapsskola jag tror är
framtiden så behöver fokus i alla skolor vara på kunskap och bildning.
Alla elever måste få chans att lära sig mer, oavsett vilken skola de går
i.
Därför vill jag att all skolutveckling ytterst ska syfta till att höja elevernas kunskaper och öka likvärdigheten, oavsett om insatserna handlar om att utveckla undervisningen i klassrummet, uppdatera skolans läromedel eller organisera läxläsning.
Möjligheter förverkligas av kunniga människor
Den digitalisering som just nu formar hela samhället påverkar även skolan. Den innebär risker, om den hanteras fel, men också stora möjligheter. Klokt använda kan digitala verktyg främja elevernas kunskapsutveckling, erbjuda nya metoder för återkoppling och förbättra lärarnas arbetsmiljö.
Digitaliseringen kan bidra till att elever får bättre och mer individualiserad undervisning och återkoppling, liksom att extra anpassningar och särskilt stöd bättre kan möta de unika behov som varje elev har. Den kan bidra till att lärarna kan lägga mindre tid på administration och mer tid i det personliga mötet med varje elev. Den kan göra att relevant kompetensutveckling blir mer tillgänglig. Den kan också öka förutsättningarna för att bedriva kvalitativ undervisning av kunniga och behöriga lärare i smala ämnesområden eller där elevunderlaget är litet.
Men
ingenting av detta görs av sig självt. Digitaliseringens möjligheter
förverkligas av kunniga människor som använder digitala verktyg som
bidrag till skolans kunskaps- och fostransuppdrag. Allt från forskare,
pedagoger, programmerare, läromedelsförfattare och beslutsfattare
behöver ges möjlighet att gemensamt se till att de möjligheter som
digitaliseringen innebär förvaltas på ett klokt sätt. Och att de risker
som utvecklingen innebär undviks.
Det är ett av många medel
Vi har sett många exempel i Skolsverige på hur syftet med inköp av digitala verktyg varit otydligt, och hur lärare och rektorer slitit sitt hår när de försökt använda digitala verktyg som inte fungerar. Det är en viktig anledning till att regeringen 2017 beslutade om en nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet; just för att skolan inte ska utveckla digitala lösningar i blindo – utan att det sker samordnat på en nationell nivå. Digitala hjälpmedel ska ha ett genomtänkt syfte, vara användarvänliga och passa skolans verksamhet. Lärare ska ha kunskap och mandat att avgöra när och hur dessa verktyg ska användas för att stärka lärandet, och när de inte fyller en funktion.
Jag vill se en bred diskussion om hur framtidens skola kan komma att se ut där profession och forskning tar plats i debatten. Så kan vi tillsammans se till att alla elever kommer till sin rätt och skolan bidrar till att lösa framtidens utmaningar.
Framtidens skola är en jämlik skola där alla elever lär sig mer. Digitaliseringen är ett av många medel för att se till att alla elever når kunskapsmålen. I den svenska skolan ska alla elever ha möjligheter att lyckas, oavsett vilka föräldrar de har eller vilken skola de valt.
Framtidens skola är den jämlika kunskapsskolan. Och den framtiden skapar vi tillsammans.
