Frågan kan tyckas felställd, alla måste ha råd att öva med tanke på samhällsutvecklingen. Men faktum är att de som idag övar, i bästa fall, gör det en gång om året och inom en begränsad personalgrupp. Övningarna kräver konsulter, budget och tidskrävande planering.
Vi måste öva oftare och inkludera fler men en realitet är de ekonomiska förutsättningarna och tidsåtgången. Det handlar till slut om prioriteringar inom verksamheten. Mer personal i skolan eller en krisövning? Svaret är givet.
Vi i branschen har tyvärr inte varit förändringsbenägna. Konceptet för krisövningar har inte ändrats sedan mitten av 80-talet. Allt bygger i grunden på timdebitering/beläggningsgrad och användning av ny teknik och effektivisering är således inte i fokus.
Offentliga upphandlingar bidrar till konserverandet av branschen. De mynnar oftast ut i att antalet timmar och timarvode skall specificeras. Som bekant sjunker inte löner så priserna ökar med arbetsmarknadens löneutveckling.
I Sverige finns drygt 5000 organisationer (>100 anställda) som borde krisöva. Men bara ett fåtal av dessa övar. OM 10% av dessa skulle börja krisöva finns dessutom inte konsultkapacitet eller metoder för att klara av det.
Vad händer nu?
Under Covid hände något. I t.ex Tyskland och USA används modern teknik, AI mm där kunden själv kan genomföra övningar billigare, oftare och på distans. De får ett verktyg/portal med professionella övningar (video & ljud) och en checklista med frågor/aspekter som kunden kan använda när man genomför övningen själv.
I Norden och UK finns nu ett liknande koncept: Crisis Revolution AB.
För en årskostnad under 10.000:- får kunden tillgång till 50+ övningar, workshops, planer & kurser.
Utvecklingen gör att fler har råd att krisöva, fler i personalen kan öva och en bättre krisberedskap fås utan att negativt påverka budgeten.
