Pratar man hållbarhet och ingenjörer tänker man ofta energi- och miljölösningar. Men ingenjörer behövs även i arbete med människor.
I många biståndsländer saknas det ingenjörer i fältarbete som kan lösa problem i samverkan med lokalbefolkningen.
– Det behövs fler ingenjörer och det behövs fler kvinnliga ingenjörer. Min förhoppning är att genom att ha socialt hållbar utveckling och humanitär krishjälp som profil på ingenjörsutbildningen kunna locka fler kvinnliga studenter. För att adressera alla aspekter i utbildningen är det viktigt att bland annat ha med samhällsvetare och biståndsaktörer, förklarar Christina Bjerkén, ingenjör och biträdande professor i materialvetenskap på Malmö universitet.
Vilka är förutsättningarna?
Det är viktigt att som ingenjör kunna ta fram lösningar utifrån människors egna förutsättningar, framförallt i utsatta miljöer.
– Min uppfattning är att vissa ingenjörer har som mål att ta fram avancerade lösningar och då missar socio-ekonomiska aspekter. Hur ska människor i fattigdom hantera teknik långsiktigt? När ingenjörernas lösningar är på plats måste de kunna fungera utan extern hjälp.
Som ingenjörer har man sin expertis, men en del av att vara ingenjör är att kunna kommunicera sin expertis.
– När det handlar om hållbar utveckling ur ett socialt perspektiv gäller det att använda sina ingenjörskunskaper inte enbart till att hitta häftiga tekniska lösningar utan att göra det så enkelt som möjligt utan att göra fel.
